Ett litet tecken på att vi lever.

 
Hallå kära läsare! Tänkte bara ge er ett litet livstecken från oss. Den senaste veckan har ingen förutom Penny mått tipp topp i hemmet. Pär har legat på lassa med hjärnskakning och sönderslaget ansikte (ännnu en hockeyskada...), när han fick åka hem fick han magsjuka och jag en redig förkylning. Självklart skulle även jag få besök av magsjukan och har legat i två dagar nu. Som grädde på moset vaknade jag upp med en ögoninflamation i morse. Ja som ni hör har vi inte turen med oss denna vecka. 
 
Idag har inte Penny velat gå ut en endaste gång. Vi har fått slita ut henne. Orsak: någon har spillt ut vad jag gissar är någon form av aceton i trappuppgången. Detta uppskattades EJ av hundnosen. Och det förstår väl jag, om det stinker för oss människor så måste det ju verkligen vara fruktansvärt för vovvarna. Hoppas bara stanken har försvunnit till i morgon. Och hoppas verkligen att jag är på bättringsvägen med mina sjukdommar. Både jag och Penny längtar efter en långpromenad i skogen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback