Hej och hå. Har precis kommit in efter en promenad med Penny. För tillfället tränar vi för fullt med att gå fint i koppel. Som jag skrivit tidigare vill jag kunna ha henne lös så mycket som möjligt, men eftersom hon blivit större, snabbare och eftersom den egna viljan på den unga damen har trätt fram, så vågar jag inte riktigt ha henne utan koppel lika mycket längre. Vill gärna ha lite bättre pli på tjejen innan jag ger henne det förtroendet.

 

Sen är det ju även väldigt viktigt att hon faktiskt lär sig att gå i koppel, så lika bra att jag tar tag i det nu! Jag har även börjat utöka våra promenadrundor. I början gick vi mest innom lägenhetsområdet där vi har stora grönområden där hon kunde springa fritt (bästa med platsen vi bor på). Men nu går vi aldrig samma runda två gånger i rad, utan försöker variera våra promenader så mycket som möjligt. Tror även att det är viktigt att hon får lära sig att gå vid större och mer trafikerade vägar så hon inte får en chock över alla bilar senare i livet. En annan bra grej är ju att gå ut vid de tiderna då "alla andra" också är ute med deras hundar. T.ex. kring lunchtid. Då får hon lära sig att kunna passera andra hundar och människor utan att göra en stor grej av det. Jag tänkte även ta med henne in till stan någon dag och se hur hon klarar sig kring alla människor. Kan vara bra att öva inför framtiden!

 

Jo men jag tycker att det faktiskt börjar arta sig! I början ville hon inte alls följa med dit jag tyckte att vi skulle gå, men nu är det inga problem. Och nu går hon vid min sida, sliter inte i kopplet och jag envisas med att hon ska gå på min vänstra sida och så länge hon har en intressant vägkant att följa går det finemang. Det är ju inte så att hon är slickad vid min sida, men så länge kopplet är slakt så är jag nöjd. När vi börjar närma oss en människa/hund efter en gångväg blir hon oftast lite förstelnad. Men när människan/hunden är nog nära för att hon ska inse att det inte alls är något farligt, då kan vi gå förbi. Förhoppningsvis flyter det på bättre snart, men jag ser framsteg varje dag och är nöjd med vad vi åstakommit så här länge. I början vägrade ju Penny gå en millimeter med kopplet på, så länge hon inte fick bestämma vart vi skulle. 

 

En grej som jag dock tycker är jobbig är att när hon närmar sig hemmet, då börjar hon dra som en galning i kopplet. Har läst i böcker och på nätet "drar hunden i kopplet så kan du rätta till det med ett enkelt ryck, då slutar hunden dra och inser att ett slakt koppel är mycket skönare och bla bla bla..." jooo tjena! Det finns liksom inget som kan stoppa henne. Hon blir helt galen och galopperar men rör sig inte framåt eftersom kopplet håller henne tillbaka. Någon som har något bättre tips på hur jag rättar till detta?