Att välja hundras när man ska skaffa sin allra första hund är ju minst sagt en jungel! För mig har det dock varit ett ganska enkelt val. När jag väl kom på att jag ville skaffa hund, hittade jag welshen ganska snabbt och blev direkt såld. Det som fångade mitt intresse först var så klart utseendet! Den vackra pälsen, snälla ögen, lurviga öronen och den perfekta storleken. När jag sedan läst rasbeskrivningar på ett antal olika sidor, tittat runt i rasforum och helt enkelt läst på om rasen i helhet, var valet rätt självklart.

 

 

 

"Den aldrig sinande energin är ett mycket framträdande drag hos rasen. Den är alltid redo för nya äventyr, och hänger med glädje med familjen på allehanda aktiviteter - jakt och segelturer, lydnadsträning och fjällvandring, jogging turer och utställning, agility och simturer - rasen är en sann mångsysslare."

 

"Welshen är mycket hund i sin lilla storlek."

 

Och så vidare. 

Det jag sökte i en hund var först och främst en kompis som kan följa med på allt! Den ska vara nog stor, uthållig och ha energin för att exempelvis följa mig på långa löprundor och promenader. Men hunden får inte heller vara för stor, den ska vara smidig att ha med i bilen, båten och inte äta upp hela mitt studiebidrag. Det viktigaste kriteriet har alltid varit att hunden ska ha energi och utstrålning! Och det kan man väl lugnt säga att Welshen får full pott för! Hunden jag sökte skulle vara en allround hund som jag kan syssla lite allt möjligt med. Har bl.a. varit extremt sugen på att träna agility!

 

Andra viktiga kriterier: 

Icke skällande

Glad

Aktiv

Ska kunna ha lös

Ej för mycket jakthund

Sammarbetsvillig

Frammåt

Bra förstahund

Ej aggresiv/skygg

 

De andra raserna jag varit lite inne på var dessutom: Engelsk springer spaniel, Irländsk setter, Gordon setter, Wachtelhund, Cocker spaniel o.s.v. Som ni ser har jag en liten förkärlek till hängande öron och lång päls! Ingen av dessa kändes dock som en fullträff som Welshen. Den ena vara för mycket jakt i, den andra var för svår som första hund, den tredje kändes för liten/för stor....

 

När jag sedan såg annonsen om Welshvalparna på blocket kunde jag inte vänta längre. Låg i princip sömnlös för att jag var TVUNGEN att ha en. Nu, direkt. Jag hade väl egentligen tänkt vänta ett tag, åtminstone till sommaren innan jag skaffade hund. Men hur jag än vände och vred på det så fann jag ingen anledning till att vänta. Jag studerade då tre ämnen i skolan och hade ca 2 lektioner per dag, men fick styra mina skolarbeten själv och arbeta hemifrån om jag ville. Dessutom är Pär hemma på dagarna för det mesta då han har träning på kvällarna. Tajmingen kändes därför rätt och jag ringde då ett samtal till Red Creeks, bara för att höra om någon valp fanns kvar ännu. Det fanns det.

 

Jag säger bara en sak om mitt första möte med de otroligt fina welsharna: KÄRLEK VID FÖRSTA ÖGONKASTET. Det krävdes inte många sekunder innan jag hade bestämt mig att jag absolut skulle ha en. 

 

Nu är min lilla valp(som inte är så liten längre) sex månader gammal. Jag har inte ångrat vare sig valet att skaffa hund eller valet av ras för en sekund. Det finns ingenting bättre än att vara hundägare till min Penny. Den första tiden var dock otroligt tuff och krävande, samtidigt som den var riktigt rolig. Det är verkligen ett test på tålamodet att vara hundvalpsägare vissa gånger. Saknar inte de nattliga kissrundorna eller de små överraskande pölarna som fanns lite här och var på golvet. Inte heller dom galna rivarrundorna i lägenheten där vid 8-9-10-tiden då man själv var som tröttast. Och framför allt inte de små sylvassa huggtänderma.

 

Jämfört med de första veckorna är livet nu en dans på rosor. Hon är så fin min tjej! Nu ser jag framemot att Penny ska växa och bli fullstor så vi kan börja jobba ihop på riktigt! Det finns så himla mycket roligt vi ska göra i framtiden, det vet jag. I vår ska vi gå lydnadskurs och spåra. I sommar ska vi träna utomhus, åka båt och Penny ska få ta sina första simtag. I höst ska vi börja springa och cykla tillsammans. Nästa vinter ska vi åka skidor. Och så mycket, mycket mer. Men som jag citerade tidigare, den som lever med en Welsh bjuds på många överraskningar i livet.  Så vi får se vad framtiden har att erbjuda då den kommer:-)