Penny är helt klart mattes hund. Hon följer mig vart jag än går, lämnar aldrig min sida. Stiger jag upp mitt i natten för att gå till toaletten, då följer hon med. Går däremot Pär på toaletten, då stannar hon med mig. Samma sak på morgonen! Tar jag sovmorgon så gör hon också det. En ganska fantastisk känsla att vara så älskad som av sin hund. Även om det ibland blir liiiite jobbigt då hon ska vara med överallt. Står man i duschen får man lixom leva med att ha en liten hund som sticker in huvudet under draperiet.